Fy vad jag är dålig på att blogga!!!

Känns nästan som att det hänt för mkt sista tiden för att jag ska orka berätta allt... Jobbiga saker och bra saker har hänt, jobbiga saker som varot svårt att skriva om, men kanske i högsta grad nödvändiga att skriva om...

Juli har flugit förbi och livet har förändrats på många sätt...

I början av månaden började jag sakta inse att min älskade häst bara blev sämre och sämre istället för tvärtom som både jag och veterinären hade hoppats på...

Han gick på hög dos smärtlindring, men hade fortfarande smärta i sina ben som bara blev värre...

Den 5:e Juli bestämde jag mig för att det skulle få räcka, att han inte skulle behöva få lida mer... Jag ringde en veterinär jag litar på och hon stödde mitt beslut utan att tveka så jag bokade tid med en "trotjänaravlivare" så fort jag bara kunde, jag ville bara få det gjort...

Den 7:e Juli började bra, en kvinna ringde mig på jobbet för att berätta att de hittat vår döda katt vid vägkanten. Den fina lilla katten hade fått ett snabbt avslut på sitt korta liv, det var bara så jag tänkte, inte förns nu i efterhand har man kunnat sörja honom för det hände samma dag som min Clinton skulle få vandra vidare...

Tiden från dess jag bestämt mig för att ta bort honom fram till dess han lämnade oss var FRUKTANSVÄRD! Sån smärta jag kände, ville krypa ur mitt eget skinn och gömma mig för hela världen... Men det gick inte...

Jag har nog aldrig uppskattat mina vänner så mkt som de dagarna, jag har sån tur som har RIKTIGA vänner som finns där när det verkligen är svårt och inte bara när det passar. Jag älskar er!

Allt gick till precis som jag ville att det skulle göra, det såg mina vänner till. Jag hade dem med mig innan, vi grät och Clinton fick äta så mkt godsaker så han hade nog blivit sjuk av dem...

Sen när jag fått träffa "trotjänaravlivaren" sa jag ett sista adjö och så åkte vi därifrån. En vän stannade kvar för att hålla i honom...

Vi samlades hemma hos Lindha och jag fick landa, vi pratade och grät lite till, det var över...

Allt hade gått bra, han skulle slippa lida mer och jag vet att jag tog rätt beslut. Man såg smärtan i hans ögon innan och det kändes som att han förstog och förlät mig...

Älskade häst, den sorg, glädje du har gett mig och den plats du har i mitt hjärta kan aldrig nån ta ifrån oss...

Vila i frid min vän... Älskade Clinton....

Jag har också varit med om en underbar resa till underbara Grekland! Jag och mor hade en riktigt härlig vecka på halkidiki.

Jag fick träffa min biologiska far, syster och bror och deras mor. Intrycken därifrån är bara positiva. Jag åkte dit med inställningen att "då har jag iaf fått träffa dom och sett hur dom ser ut" jag hade inga direkta förväntningar.

De var underbara, varma och öpnna! De hade ett mkt vackert hem och var en väldigt härlig familj. Min syster kom ut dit där jag och mamma bodde och spenderade en halvdag med oss på stranden, det var mkt trevligt.

Och min far och lillebror kom även och vinkade av oss på flygplatsen. Min far insisterade att ge mig pengar till bebisen, vilket absolut var välkommet, hade inte räknat med att få så mkt som jag fick med det hade han råd med :P

Ser fram emot fortsatt kontakt med grekfamiljen :D

Tur är också att jag har så mkt att se fram emot! Magen växer, bebisen är livlig och det känns mer och mer underbart och verkligt att vi snart ska få träffa det lilla livet där inne...

Har börjat handla massa bebisgrejer, det är LITE FÖR kul :P

Har även börjat planera lite smått för bröllop 2:a Juli nästa år <3

Puh! Ska försöka uppdatera lite oftare så jag slipper skriva en roman varje gång :P