torsdag 1 december 2011

Höst eller vinter eller vad det nu kallas...

2011, den eviga hösten? Så känns det just nu iaf, bara grått, mörkt, trist, blåsigt och regnigt... Vilken tur att man inte sedan barnsben får höstdepressioner då :/
För tillfället är det det mesta jobbigt och tråkigt, förutom det som gäller min lilla gubbis förstås :)
Mitt lilla ljus i höstmörkret <3

Mycket har att göra mina 15-20 kilos övervikt, det får mig verkligen att må dåligt på alla sätt och jag kommer bara inte ur det! Det gör att man känner sig så fruktansvärt obekväm med sig själv, samtidigt som det gör en trött, deppig och dessutom så omotiverad att man helst vill ligga i sängen hela dagen...

Den enda lösningen är att ta tag i problemet, inte stoppa in så mkt skit i munnen och börja röra på fläsket!!! I know!!! Varför ska det vara så J-a svårt att bara köra igång?! Har ju gjort det förut! Jag vet ju att jag kan, jag vet att jag har kunskapen men ändå bär det emot så fruktansvärt. Ibland tror jag nästan att jag straffar mig själv med att äta och förbli överviktig, hur kan det komma sig isf?

Mkt annat just nu som också är jobbigt och jag tror att jag skulle kunna hantera sånt mkt bättre om jag mådde lite bättre i mig själv... Känns som en ond cirkel alltihopa...

För att återgå till mitt ljus och livs största kärlek (förlåt Jmmy) så har min underbara son förvandlats till en superhärlig liten människa! Hans personlighet träder fram mer och mer och det är så roligt att se. Han visar glädje, humor, kärlek, envishet, frustration och självständighet. Han gör mig så stolt och alldeles varm när jag tänker på honom...

Det jobbigaste med att vara förälder upplever jag inte är de sömnlösa nätterna eller att alltid behöva vara uppmärksam utan det är definitivt oron och känslan är att alla känslor man har ligger så nära ytan hela tiden.

Man känner som otrolig kärlek samtidigt som man är så otroligt rädd för att något ska hota barnet eller ens omgivning. Själv klarar jag knappt av att se på nyheter eller på otäcka filmer för den delen, man har en helt annan inlevelseförmåga nu än tidigare vilken verkligen facinerar mig. Men som sagt kan den även vara väldigt tung att hantera. Jag vill liksom inte veta av att det finns dåliga saker i världen, jag vill blunda för allt sånt och bara höra om det som är positivt...
Konstigt?

Gnatt...





lördag 12 november 2011

bildbomb!

september, Elias fyllde 1 år!!!


september, lilla grå



September, katta





September, efter badet








Augusti, Rhodos. Mamma, syster, Jimmy o 2 sovande barn :)




Augusti, Rhodos





Augusti, Rhodos





Augusti, Rhodos





Augusti, släktträff i Järnboås










Börjar med en bildbomb!

juli, häng på baksidan.

juli, mor o son på skansen


juli,bröllop







juli,bröllop







juli, bröllop! bästa vännerna!







Juni, Möhippa, Stackars häst ;)











Juni, Möhippa, Mia o Jag efter race med 4-hjuling!













Juni, Härligt att bada på tomten :)















Juni, Mathilda tog studenten. Alla syskonen.

















Juni, Wille o Pappa med på bild.



















Maj, Elias sitter själv :)





















torsdag 14 april 2011

Äntligen vår!

Ska försöka bli lite bättre på att uppdatera, dagarna bara rinner iväg så det är nästan otäckt vad fort det går...

Nu kan man garanterat säga att våren har kommit i alla fall och vi har överlevt ännu en vinter och min lilla son har också börjat blomma ut på riktigt. Han har blivit en lten person med egen vilja och humör :D

Samma sak händer mig varje vår = Jag blir JÄTTEdeppig, kan inte ta mig för något alls och mår bara piss och tycker synd om mig själv. TILLS våren kommer igång på riktigt då får jag energi och lust till massor :D

Man fylls av nån slags rytm som dunkar på och man vill bara dansa! Värmen, fåglarna, solen och vårblommorna ger en hopp på nytt på nåt sätt :)

Ser fram emot en härlig vår och sommar, mycket som ska hända i år men det jag ser mest fram emot är att få se min son fortsätta utvecklas och upptäcka världen!

På Lördag har vi den första stora händelsen, dopet. Det ska bli jättekul och känns förvånande känslosamt faktiskt. Jag har alltid älskat kyrkan som rum oc har alltid varit intresserad av dess historier, men nu när man har blivit förälder känns det som att det gått ett snäpp längre. Jag kallar mig inte kristen, men jag har ett öppnare sinne eller vad ma ska säga :O
Seriöst det blev.

Känns i alla fall underbart att få fira vårt lilla mirakel tillsammans med släkt och vänner!

Ska absolut försöka göra en uppdatering här om dopen sen :)

Idag ska vi åka till Örebro och fira min syster som fyller år, hon ska snart flytta till Nora vilket känns super, blir närmare och lättare att ses. Vill ju att Elias ska ha en nära relation till sin kusin och moster med!
Moster och morbror har jag alltid saknat då mamma miste båda sina syskon i unga år, jag tror att den relationen kan vara något alldeles speciellt och är så glad att Elias har både moster, fastrar och farbor :)

Mycket är det som händer som sagt, en hel del behövs fixas i trädgården, kommer att gå åt många timmar där, samtidigt planerar vi för fullt för bröllpoet som inte är långt borta :D
Hade ju tänkt att jag skulle gå ner i vikt och gifta mig smal och fin, men det är bara att glömma, tänkte ju att jag hade slutat amma och kunde gå på cambridgekuren, men icke! :/ Har lite ångest över att vara en tjockis i bröllopsklänning för jag ville verkligen inte det, men nu är det som det är...

Känns som att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men nu får det nog räcka för denna gång :)

Puss och Kram :D




fredag 31 december 2010

Gott nytt år!

Insåg nyss att det här året varit helt sjukt innehållsrikt, på både gott och ont...

Det började bra med att jag blev moster 13 e Januari till en alldeles underbar liten flicka, Hailey <3

Ganska snart efter det fick vi det glada beskedet att vi själva skulle bli föräldrar, skräckblandad förtjusning på hög nivå :P

Ridningen gick fruktansvärt bra och det kändes inge roligt att behöva lämna ifrån sig hästen, men jag var ju tvungen nu när jag skulle bli mamma.

Man kan fråga sig om det var någon större mening bakom att han sedan blev sjuk och bara sämre och sämre.

I mars fick jag dessutom byta jobb, ett slag i ansiktet som sedan visade sig vara helt tvärtom!

Min älskade häst fick somna in på kvällen 7e Juli då smärtan tog över honom helt och det var enda sättet för honom att få slippa... Glömmer dig aldrig min vän...

Samma dag var inte bara min sista jobbdag innan semester och mammaledighet utan även dagen vi blev tvungna att begrava vår lille gosekisse... Den dagen minskade alltså vår familj med 2 vackra själar...

I samma veva bestämde vi ett bröllopsdatum! 2a Juli nästa år fick det bli!

En vecka senare lämnade jag allt bakom mig för en stund och åkte med mor till underbara Halkidiki. Där träffade jag min Far, bror och syster för första gången, en fin och omtumlande resa...

Under sommaren pågick förberedelserna för fullt för vår nya familjemedlem som skulle komma i oktober.

Den 23e September bestämde han sig för att komma ut! Jag hade gått och lagt mig helt utmattad på kvällen då vattnet gick. 13 timmar senare kom han, underverket <3

Årets 3 sista månader har jag alltså varit mor, vilket helt klart är den största grejen någonsin!
Det har varit de mest underbara, jobbigaste månaderna i mitt liv! Livet har plötsligt fått en annan mening...

Nu blickar vi framåt mot 2011 och hoppas det bär med sig mycket gott... Vårt bröllop, en nära vän som ska få barn, en resa till Grekland och att följa min underbara sons utveckling är några saker att se fram emot i alla fall!

GOTT NYTT ÅR! <3

torsdag 25 november 2010

Saknaden är enorm...

http://www.youtube.com/watch?v=6E89Vnew2UE&feature=player_embedded#!

Vissa dagar kommer det bara över mig, som ett slag i ansiktet... Att han är borta...